Ruta ett.

Jag visste, eller rättare sagt trodde mig veta. Mamma säger att det kommer bli bra och jag tror henne. Jag är inte ledsen, men det känns så jävla hopplöst. Det är nästan så att jag känner för att gå upp och lägga mig, och gråta ut hopplösheten. Det är nog det bästa just nu. Jag gör så.
God natt.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Ja du gumman... ruta ett är nog bästa utgångsläget ändå!! Tänk på om man hamnar på "gå direkt till fängelset utan att passera gå" eller "du har parkerat på någon annans gräsmatta! Böter 5.000:-" Nu ligger ju spelplanen framför dig :-) Kasta tärningen och ge dig ut!! ...tänk på mig som börjar närma mig mål... Kramar

2009-10-11 @ 11:18:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0