Brunulla

Stress och oro är mina ständigt vakande följeslagare. De följer mig vart jag än går. De påminner mig om allt som måste göras och vad som kommer att hända om det inte görs.
Jag är trött på att frysa och trampa i helvetiska ispölar som går isönder så mina skor och strumpor blir sura och blöta. Jag är så innerligt trött på att fingra på mina hårspännen i fickorna, endast för att hålla mina fingrar syselsatta och igång för att de inte ska frysa. Jag vill ha vår, Jag vill ha Paris!

Nu ska jag piggna till, lämna in min lönerapport, skriva religion och köpa en godispåse. En alldeles lagom stor!  Nu ska jag längta till den resa som jag beger mig på inom en veckas tid. För i fyra dagar ska jag vara en fransyska, med en fin ciggaret i munnen samtidigt som jag sitter på ett härligt café och dricker de sista klunkarna av en expresso. Jag ska vara någon annan. En kanske, något romatiserad karaktär. Men ibland är det vad jag behöver vara.

Au revoir!